Två 15-minutersrätter!

Efter ett gäng mer eller mindre substansiella betraktelser är det dags för några smalrecept. De tar ca 15 minuter att svänga ihop. Tänk på att portionerna är mina smalportioner och de är väldigt snålt tilltagna! Båda recepten funkar att frysa och att ha som matlåda!

Quornpytt med matvete
4 portioner

250 gram matvete
300 gram quornbitar
250 gram champinjoner
50 gram bladspenat
10 gram parmesan i bit
10 gram pesto
1 gul lök

Hacka löken grovt, skiva champinjonerna och fräs dem i en stekpanna. Häll ner en påse med quornbitar och stek tills quornet fått färg. Tillsätt då matvete från konservburk, tinad bladspenat och lite pesto. Låt allt bli varmt. Servera med riven parmesan.

Pastagratäng med squash och skinka
2 portioner

50 gram rökt skinka
200 gram squash
200 gram färsk pasta (lasangeplattor)
1 förp kelda ostsås
40 gram gröna ärtor
40 gram ost

Sätt ugnen på 200 grader. Hyvla squashen och skär skinka i lagom stora bitar. Pensla pastan med lite vatten så att den blir mjukare. Gör sedan pastarullar fyllda med squash och skinka, skär rullarna till 2 cm höga stubbar. Ställ stubbarna i en ugnssäker form. Strö ärtorna över stubbarna. Häll över ostsåsen och strö över ost. Grädda i ca 15 min.

bekräftad och berörd

Vi människor har, bland alla våra grundläggande behov, även ett som handlar om att bli bekräftade. Bekräftad för den person man är, för sina kunskaper och sin vänskap. Att leva i en relation handlar mycket om att bekräfta den andra och att se den som den är.

Något jag har grubblat över den senaste tiden är de sätt jag söker bekräftelse utanför min relation med maken. Bevisligen lägger jag en massa tid och engagemang på saker, processer och möten som jag upplever som viktiga. Det jag får tillbaka från allt detta engagemang är nog just bekräftelse. I sin ganska basala form, genom att sitta ordförande på ännu ett stort årsmöte. Eller att delta i ännu ett projekt som syftar till att tillsammans med andra utveckla de organisationer där jag verkar. Eller genom att ta några stapplande (??) steg på det som kallas marknad för arbete och se hur långt just jag räcker.

image24


Mitt engagemang i det som jag valt att omge mig med är förvisso mycket större än en fråga om bekräftelse, men visst är det en av faktorerna. Jag hoppas och tror att jag i mitt engagemang skickar lite bekräftelse tillbaka till de goa vänner som tillsammans med mig stretar med utveckling av utbildningsmaterial, ekumenikfrågor eller att skapa god stämning i en by på ett scoutläger. Ni vet vilka ni är och jag vill att ni ska veta att utan er vore min tillvaro så otroligt mycket tråkigare!!

I en ordväxling med en av alla dessa människor, där samtalet hade spårat ur efter trötthet och en lagom portion fnitter, råkade personen säga "Pratglad, du berör mig". Lösrykt ur ett invecklat sammanhang låter det ganska märkligt och nästan intimt, men i samma sekund som meningen uttalades insåg jag att jaaaa jag berör och blir berörd av alla människor jag samarbetar med. Och DET är en viktig del i varför jag engagerar mig år ut och år in. Mötet med människor som vill sträva åt samma håll som jag, att skapa meningsfull verksamhet inom kyrkan och scouting, känns meningsfull, bekräftande och berörande!

avvika

jag gillar att avvika, framförallt från förväntningar och normer. Jag vill liksom hitta min egen väg genom tillvarons små och stora utmaningar. Så länge jag känner mig udda, så är jag nöjd. Min bloggkollega Page har haft en och annan utläggning om sina mer eller mindre charmanta egenskaper. Alldeles för lockande för att jag ska kunna låta bli att skriva ett inlägg på temat avvika......

image23


Ett sätt att avvika är att vara miljövän och försöka hitta alternativa metoder för att slippa farliga kemikalier. Min kära make har hittills stått för inköpen av badrumsrengöringsmedel. Han har alltid valt nån variant som stinker så att jag får ont i näsan och ögonen och inte kan gå in på toa förrän det gått sisådär en halvtimme efter att han slutat städa. Dagens utmaning i min värld var att skura duschkabinen UTAN makens snuskmedel. Jag surfade och hittade ett intressant recept: 2 msk ättika, lite diskmedel och lite vatten. Genast skred jag till verket, blandade ihop ingredienserna och började svampa in kabinen med medlet. Det var mycket framgångsrikt, det blev riktigt rent.... men UJUJUJ vad det stank ättika... hihi... ögonen tårades men jag är ju envis så jag slutförde projektet. Tycker fortfarande att ättiksblandningen luktade bättre än makens snuskmedel, det tyckte inte han..... *skratt*

Jag har hittat två andra egenskaper hos mig som gör att jag avviker, åtminstone från rätt många i min bekantskapskrets. Det första är att det nästan alltid är knäpptyst hemma hos maken och mig. Varken radio eller stereo är igång särskilt ofta och TVn är bara på om nån av oss verkligen tittar. Jag trivs verkligen med tystnaden, även om det givetvis finns mycket bra musik. Men ofta, när jag kommer hem från jobbet eller resor, är jag så överstimulerad med ljud att det är skönt med en tyst oas.

Den andra avvikande egenskapen är att vi INTE går omkring i myskläder här hemma. Har nyligen diskuterat denna fullständigt oväsentliga fråga med div bekanta och upptäckt att de flesta glider runt i myskläder när de är hemma. Maken och jag har helt vanliga kläder, oavsett dag och tidpunkt. Själv har jag aldrig kommit på idén att ha myskläder utom möjligen när jag är sjuk...

Det ligger ju i bloggens natur att man får publicera mer eller mindre nonsensprat och idag fick ni en dos sådant av mig. Nu är det snart dags att avvika från datorn, ge mig ut i köket och förhoppningsvis lyckas med lördagssupén.. inser att jag blivit dålig på att lägga ut recept här... får väl se när inspirationen rinner till!

novembermörker

Jag försöker intala mig att allt är som vanligt. Men det funkar sådär. Ute är det ju tvärmörker och åtminstone jag känner tydligt av att det är just mörkt. Visst finns det ljusglimtar:

- att jag fick tillfälle att gå i gudstjänst i helgen, tänk att det ska vara så svårt med "komsejföret"... hm... ganska märkligt! Hur som, det kändes uppbyggligt. Komiskt var under nattvardsgången när jag klämde i i "ät mitt bröd...." gåendes i gången fram. En av damerna i kören, väl bekant med svärföräldrarna, berättade sedan för svärfar att hon hade hört mig och tänkt "hon som sjunger så där bra måste jag värva till kören". och hade blivit lite besviken när hon vände på huvudet och insåg att det var jag.... *fniss fniss* Synd att jag bor drygt 25 mil bort och att jag inte har tid att sjunga i kör, något som verkligen är en sorg. Tänk vad med kraft det finns att hämta i sången! Och tänk vad jag trivs med att sjunga just sakral musik, ett för mig viktigt sätt att möta Gud.

- kompisen J har disputerat! Halleluja! Grattis! och Äntligen och allt!

- kollegan L tjatar hårt på mig att jag ska träna och faktiskt är hon framgångsrik med att få mig att ta mig för det. Coolt är att det verkligen känns skillnad, mina 20 färre kilon på kroppen gör att det är lättare att träna! Minst sagt lättare!

- jag är omgiven av goa människor, lever ett liv som jag trivs med och jobbar med saker som känns bra.

- jag var på skojig utflykt igår. Mycket givande lunchssamtal (tack Page) , ett klart godkänt jobbframträdande och en bilkörningsprestation på 38 mil på egen hand... tjaaa livet har bestått av sämre tisdagar än igår.

- en minimal, men för mig lagom stor, erövring var mitt besök på IKEA igår. Alldeles själv, med "egen" bil och på mina villkor. Jag var inte ett dugg shoppingsugen, kvittot slutade på 48 kronor men jag bestämde själv! Frihet i en liten ask... eller kanske rättare sagt bil. Ska JAG bli bilist på kuppen?!?! *skona världen*

- att drömma om sommaren är ju alltid en lösning, tänka att tillvaron med mörker nu bara är tillfällig. Så för att förstärka det hela så kommer en bild tagen av mig i somras här:

image22

blandband

Blandband var ett sånt där underbart fenomen som åtminstone jag växte upp med. Folk spelade in blandband kors och tvärs och blandningarna var ofta helt sanslöa. Minns mer än ett skoldisco där någons blandband var jättebra, alla dansade helt engagerat och plötsligt bröts popdansmusiken av med något helt oväntat... minns att en sådan pausmusik var Bamselåten... *fnissar*

Själv minns jag mitt första blandband där ett antal misstag i inspelningen råkade göra att Werner&Werners "Vår julskinka har rymt" tonade över i Belinda Carlisle "Heaven is a place on earth".... kan fortfarande fnissa över sådana stiliga tabbar...

Sen kom CD-skivorna och de klantigt inspelade blandbanden försvann. Epoken tog helt enkelt slut och istället dök hyfsat välmixade blandCD-skivor upp - något som inte alls lockar fram samma typ av garv som ett hederligt blandband... Jag verkar för övrigt inte vara ensam om att sakna blandbanden.... hihi

image21


Fast nu är i alla fall jag lite tillbaka i blandbandens förlovade värld. Min mp3-spelare innehåller en MYCKET skum blandning musik, även om den spelar en låt i taget utan att tona över eller snurra till det. Häromdagen förnyade jag innehållet i mp3-spelaren genom att få lite skojig musik av en kollega. Hon i sin tur hade en skojig mapp med musik som hennes syster mixat ihop. Och plötsligt satt jag där på bussen och lyssnade på denna okända systers mix av låtar, helt utan att ha koll på vilken nästa låt skulle vara.... lika spännande som när man anno 1988 fått ett nytt blandband av nån kompis....

Annars firar jag att jag numera kommer i ett par brallor i storlek 40, att det snart är helg och vi ska på utflykt västerut och ta det lugnt!

RSS 2.0