god mat gör mig snäll

Gourmetweekend - jag kan faktiskt inte tänka mig något bättre sätt att fira bröllopsdagen på, inte i år i alla fall. (TACK för alla gratulationer!!)  Dala-Husby var ett otroligt litet och gulligt ställe, på vischan i Dalarna. Väldigt vänligt mottagande, ett småmysigt rum och så småningom var det dags för höjdpunkten - avsmakningsmiddagen igår kväll. Vi satte oss till bords vid halv åtta och klockan var över elva innan vi reste på oss igen.

Njöt av det som utlovats som 7 rätters avsmakningsmeny, men med några överraskningar så blev det nog nästan 12 rätter. Vinerna som serverades till var stiligt matchade och njutningen fulländad! Matsalen är som ett större vardagsrum och med alla vit inredning i väggar och textilier kändes det som att vi fick lite ljusterapi på köpet. Det var ett riktigt riktigt mysigt sätt att umgås på tu man hand!

image20



Lagom motsägelsefullt tänkte jag fortsätta skriva om mat, men snarare baksidan av god mat... dvs mitt stackars bantningsprojekt. Jag har nästan plockat av mig 20 kilo sedan i början av maj, en prestation som jag knappt förstår att jag lyckats med - det låter ju helt sanslöst. Samtidigt finns det några kilon kvar att bli av med, jag bar runt på väldigt många extra från början. Nu har det snart gått ett halvår sedan diet a la Viktklubb tog över mitt ätande och onekligen är det inte riktigt lika lattjo längre. De kilon som jag kämpar med nu sitter hårdare eftersom jag burit på dem så länge och kroppen behöver nog ökad förbränning i form av träning för att verkligen fortsätta ner. Ökad träning och att jag fortsätter hålla diet.

Hålla dieten är egentligen rätt lätt så länge det är vardag, men mina helger som fylls med resor och umgänge utmanar och stör dieten ganska friskt.. Ovan nämnda avsmakningsmeny tänker jag verkligen inte kaloriberäkna... men ni förstår problemet... Problemet är ju framförallt krocken mellan att vilja fortsätta kämpa med de sista kilona å ena sidan och å andra sidan ett behov av att känna sig lite fri att äta det jag är sugen på eller det jag bjuds på.

Slutklämmen är nog att jag fortsätter hålla ordning på mig i veckorna och hoppas att det på sikt ska knapra av mig några kilon till. Hoppas dock att det går med NÅN slags hastighet.... det vore ju skoj att SLUTA banta nån gång också...

längtan till landet

Jag har största delen av mitt liv bott i större, svenska städer. Min hemmaarena är att ta cykeln över allt, att alltid se kollektivtrafiken som ett givet alternativ och att ha nära till stort utbud av nöjesliv och shopping. När jag lämnade Stockholm för drygt fyra år sedan var jag ganska färdig med att bo hyfsat nära vad som kan kallas "mitt i smeten", samtidigt som tillvaron i staden är en del av mig och jag känner mig hemma i den miljön. Livet tar de mest oväntade vändningar och min boplats sen fyra år är en svensk mindre stad, som inte uppfyller de kriterier som jag ställer på en lagom stor stad. Aspekterna på detta är givetvis oräkneliga, men riktigt "hemma" känner jag mig inte i småstadsmiljön.

image17


Så där riktigt "hemma" känner jag mig givetvis i andra miljöer än lagom stora städer. Diverse omständigheter har lett till att jag rest väldigt mycket och då mest inom Sveriges gränser. Listan över smultronställena är lång och behoven att återvända till dessa, ganska ensliga platser, är stor. Gotland har en så särskild plats i mitt hjärta att jag lockats att prenumera på en tidning för oss "vinterfastlänningar".  Gotska sandön är en plats vars enslighet och avlägsenhet är ren terapi för stadsmänniskan Pratglad. Andra ljuvliga och exotiska ställen är Roslagens norra del, Dalslands djupa skogar och de karga klipporna på Västkusten.

Jag ser en rätt intressant linje i detta. Det är liksom antingen eller, antingen shopping på Söder eller promenad i lugna skogar, antingen t-banan två stationer för att om 4 minuter träffa nån kompis på en schysst bar eller hemkokt fruktsoppa med benen dinglande nedför nån sandbank.  Det är liksom mellansteget jag inte riktigt trivs i, den mellanstora staden med det svenskt, lagoma utbudet. Och min längtan till landet består i att besöka dessa ensliga ställen, snarare än att bosätta mig där. En blandning av vana, bekvämlighet, behov att inte bli bilberoende och längtan efter att ha åtminstone gångavstånd till det mesta gör att bosättning utanför tätort känns otänkbart.

Längtan till landet tar sig givetvis olika uttryck. I övermorgon är det ett år sedan maken och jag gifte oss och det ska vi fira genom att åka till landet - landet förpackat i gourmetweekend i lantlig miljö. Ett av många sätt att närma sig det jag här slarvigt kallar landet och förhoppningsvis ett sätt som ger god eftersmak!

otaktiskt bloggande

Dagens bloggspaning är handlar om otaktiskt bloggande. De senaste dagarna har jag läst flera blogginlägg som är så otaktiskt skrivna att jag inte tror att personerna som skrivit dem, räknar med att omvärlden verkligen läser inläggen. Jag tvivlar t.ex. på att en del bloggare frivilligt skulle ge nuvarande eller kommande arbetsgivare sina bloggadresser eftersom de lagom ohämmat gnäller på chefen, grubblar över kollegorna eller tycker att det är superskönt att slippa jobbet nu när de av någon anledning är därifrån. Gärna kantat med bild och namn på dem själva. Eller folk som gör diverse klämkäcka inlägg på Facebook i tron att "ingen" ser dem....

Själv har jag dels inte publicerat mitt namn eller bild på den här bloggen. Den detektivsugne kan med lite ansträngning knäcka båda delar, men jag skyltar inte med det. De texter som jag publicerar här innehåller sådant som jag kan stå för utan att skämmas och mitt agerande på Facebook bygger på samma princip.

image16

Visst kan det vara så att även jag, trots min inställning, gör otaktiska uttalande men jag försöker i alla fall. Den som skriver att " chefen är dum, jag vill byta jobb så snart jag kan" eller "jag gillade aldrig det där jobbet som jag nu är föräldarledig ifrån" kanske är medveten om riskerna med sådana uttalande, men tyvärr tvivlar jag.. Om jag vore arbetsgivare så skulle jag absolut googla på folks namn innan jag kallade dem på intervju och kolla om de fanns på Facebook, jag är nyfiknast i världen och får lätt mitt lystmäte av information om omgivningen via nätet. Ibland får jag veta mer än vad jag egentligen ville och oftast beror det på olika former av otaktiskt internetanvändade. Folk lägger ut information där de inte tror att nån ser det och enklare än vad de anar kommer otippade personer åt informationen.

Så kära bloggläsare, tänk på att bloggar inte är några hemliga ställen om ni inte driver dem under STORT hemlighetsmakeri och TOTALT anonymt (= strävan som jag inte har med den här bloggen...) och påminn mig gärna om ni tycker att jag är lite väl otaktisk!!

avstå är svårt

Det är en massa dagar hit och dit. Själv brukar jag uppmärksamma kanelbullens dag 4 oktober, hembakningsrådets initiativ känns lite skojigt.

Idag är det Blog Action Day, bloggare världen över skriver om miljöfrågor idag och så även jag. Mitt miljöengagemang är inget som poppat upp, utan något som alltid funnits. Jag har alltid jagat lokalproducerad mat, haft koll på kollektivtrafiksystemet som omger mig och släckt lampor när jag lämnat ett rum. Epoken när jag duschade kallt för att spara energi är dock över, men visst ser jag till att duscha snabbt. Sopsortering är något jag alltid ivrat för och jag är sur över att jag inte kan kompostera hushållsavfall från vår nuvarande bostad. Jag är, som den uppmärksamma bloggläsare vet, ständigt på jakt efter att byta upp traditionellt tillverkade varor mot ekologiska dylika. Det senaste året har jag hittat ekologiskt smink, hårsalong (dvs slingorna i mitt hår är gjorda med ekofärg), bindor, våtservetter och en hel del kläder. Allt för att använda min konsumentmakt och ständigt försöka göra medvetna val.

Krångligare är att avstå på riktigt. Att avstå från tonfisk för att de som arbetar med tonfiskfångst inte har vettiga arbetsvillkor. Att avstå från flygresor för att flyget spyr ut en otrolig massa avgaser. Att avstå från slit-och-släng-konsumtion för att det är ett uselt sätt att hushålla med jordens resurser. Visst finns det saker som jag skulle kunna göra eller köpa, men som jag låter bli. Men just detta med att AVSTÅ är tydligen dagens ilandsproblem av stora mått. För det är en sak att köpa kravodlade äpplen och en helt annan sak att avstå från vanor för att det totalt sett har negativ påverkan på moder Jord....


Bloggers Unite - Blog Action Day



krånglig representativ demokrati

Helgen är slut och årsmötet jag satt vice ordförande på är över. Utmattningen är nästan fysisk även om det är mina mer eller mindre pigga hjärnceller som arbetat mest under helgen. Med det upplägg som traditionella helgårsmöten har, så blir arbetsbördan ganska ojämnt fördelad och söndagarnas förhandlingspass oändligt långa och tunga. Så blev det idag också. Skillnaden mellan att vara deltagare vid ett sådant möte och att sitta därframme är att när man sitter i presidiet så måste man vara på alerten hela tiden - något som är lika sanslöst som det låter.

Jag är nöjd med min insats, jag tror att min lagom torra humor i kombination med koll på paragraferna går hem hos folk och det var flera som kom fram efter att mötet avslutats och tackade mig. Något som inte känns som det vanligaste som händer nån som suttit och härjat (i samarbete med andra torrisar av samma slag) i öronen på folk en hel helg.

image15


Samtidigt är jag lite ledsen. Det är lite sorgligt att frågor om paragrafer och stadgar engagerar så väldigt många talare och tänkare, medan frågan om vad organisationen ska arbeta med för typ av projekt och verksamhet inte alls väcker samma uppmärksamhet. Å tredje sidan handlar hela föreningsvärlden om att rätt personer ska vara på rätt plats. Förhoppningsvis var alla kreativa människor som ständigt arbetar med verksamhetsutveckling någon annanstans i helgen. Och förhoppningsvis kännetecknades skaran som jag tittade ut över i helgen av ett rätt ovanligt intresse för paragrafer och styrdokument. Det är vad jag hoppas!

Den gångna helgen har det även varit Världens Barnhelg - dvs insamling till Radiohjälpens insamling för Världens Barn. Glöm inte bort att ge av det du kan avstå! Själv är jag förändringsfadder hos Diakonia! Något måste man ju göra...

udda helgsysselsättning

Nu är det dags att ge sig av, nya skojiga utmaningar väntar. Helgen ska gå i mötets tecken och jag kommer ingå i ett mötespresidium. Jag har, som ni som känner mig vet, den udda läggningen att jag älskar att sitta mötesordförande på stora årsmöten.

image14

Det är något med mixen av kontroll, underhållning och en lagom dos egotripp som gör att jag trivs så bra med klubban i handen. Ett rätt sanslöst intresse för paragrafer och propositionsordningar spelar givetvis in. I år kommer jag att ha hunnit med fyra större årsmöten där jag varit ordförande eller vice ordförande och det är nog rekord i min värld! Skojigt värre!

Annars har dagens arbete hemifrån varvats med en uppfriskande joggingtur, måste träna mer aktivt för att få fart på förbränningen och fortsätta neråt i viktkurvan. Det vackra höstvädret innebär en ren njutning och mitt miljövänliga sätt att förflytta mig till möteslokalen i en stad lagom långt borta kommer förhoppningsvis att innehålla fina vyer över vårt avlånga land.

Trevlig helg på er!

två gratänger

Ikväll har åtta matlådor laddats. Här är recepten:

Kassler och senapsgratäng
4 portioner, ca 440 kcal per portion

400 gram kassler i tunna skivor
1 msk vetemjöl
2 dl matlagningsgrädde 5%
1.5 msk fransk senap
0.5 tsk rosmarin
0.5 tsk timjan salt
50 gram riven färsk parmesan
200 gram ärter och majs
4 port  couscous

Lägg köttet i en smord ugnsfast form. Vispa ihop mjöl, kaffegrädde, senap, rosmarin, timjan och lite salt. Häll blandningen över kasslern. Strö på riven ost. Stek köttet i 225 grader i 10-15 minuter. Servera kasslern med couscous, ärtor och majs.

Fisk med fårost och spenatmos
4 portioner, ca 420 kcal

400 gram fiskfilé tex Hoki
250 gram spenat
4 port färdigt potatismos
100 gram fetaost fett 16 %
2 dl matlagningsgrädde 5%
40 gram ost 10%
10 st svarta oliver i vatten
1 vitlöksklyfta, pressad

Sätt ugnen på 225 grader. Tina spenaten. Skär fisken i portionsbitar. Lägg dem i smord ugnssäker form. Krydda med salt och peppar. Blanda spenaten med potatismoset och krydda med muskotnöt. Klicka ut moset runt risken. Mosa fetaosten och blanda den med vitlök och grädde. Fördela blandningen över fisken. Strö över riven ost och oliver. Gratinera fisken i mitten av ugnen ca 30 min.

konsten att lysa upp en höstdag

Just nu går det lite segt, jaaa det mesta i min värld är lite småtrögt. Mest beror det som vanligt på mig själv och på att något som skulle kunna kallas hösttrötthet har slagit till. En blandning mellan att det är svårt att anpassa sig efter att det blir tvärmörkt ute och ganska tidigt å ena sidan. Och å andra sidan att hösten varit igång ett tag, mitt tempo med jobb, resor och annat är högt och tar i någon mening ut sin rätt.

Hösttröttheten skapar behov av att hitta saker som kan lysa upp tillvaron. Och eftersom jag jobbar hårt på att inte belöna mig själv med mat, får jag hitta på andra saker. En sak är att köpa fina buketter med snittblommor, det piffar upp vilken morgon som helst att få titta på riktigt fina blommor på köksbordet. Just nu finns den här buketten på vårt köksbord.

image13

Fina blommor, ordning på skrivbordet, gott te i temuggen, lata helgmorgnar med prinsen - tjaa det finns många sätt att skapa lugn och ro i tillvaron. Om några veckor firar prinsen och jag vår första bröllopsdag och då med att åka iväg på gourmetweekend - ett sätt att bryta av tillvaron och fira ordentligt.

Annars stretar jag vidare med mitt viktminskningsprojekt, som just nu verkar ha kommit till någon slags platå. Konsten att ta sig vidare neråt i kiloansamlingarna verkar gå genom att förbränna mer, hittills har jag kunnat äta rätt och på det viset krympa nästan 18 kilo. Kanske är nyckeln till framgång med de återstående 12 kilona att träna hårt... hm.. inte riktigt min melodi men jag har redan börjat promenera om kvällarna för att få igång förbränningen. Jag VILL bli av med alla överviktskilona och helst NYSS!  Och det ska nog lyckas också!

snäll i själen av naturen

Det har blivit lite receptbrist här i bloggen. Anledningen är enkel, jag har inte lagat mat på rätt länge. Inget som är värt att nämnas här i alla fall. De gångna veckorna har fyllts med resor, jobb och snurr. Helgen som snart är till ända är den lugnaste på länge. Min tillvaro som körkortsinnehavare glider vidare, jag måste verkligen öva på att backa och på att få in och ut bilen ur vårt sanslöst smala garage - men annars är det helt lugnt. Jag klarade till och med av min första tjänsteresa i bil i fredags, åkte tur och retur Katrineholm och det i en vräkig Volvo V70... *tossigt*

Shopping är ju ett återkommande ämne i min värld och på vägen hem från Katrineholm stannade jag på Vingåkers jätteoutlet, där det går att hitta märkeskläder till anständigare priser. Men just nu befinner jag mig i ett läge med bantningen, att jag inte direkt längtar efter att shoppa något nytt. Jag vill gå ner en storlek till innan jag köper något dyrare, så det blev inget Vingåkers fynd.

Gårdagen tillbringade prinsen och jag tillsammans med våra goda vänner H&L. De bjöd på god mat, lite sommareko i form av bilder från en gemensam resa och upptäckt av för oss nya mysiga strövområden. Tänk att jag anser mig vara friluftsmänniska och ändå stänger jag in mig inomhus otroligt många helgtimmar som skulle kunna tillbringas ute.

Jag brukar kalla mig pappersscout, att mitt scoutengagemang har förflyttats från att ha varit en riktig friluftsare som tillbringade många kvällar, helger och sommardagar ute i naturen till att ha blivit en fullfjädrad friluftsromantiker som suckar av välbehag var 100:de meter när jag väl tar mig ut. Patetiskt är ordet. Samtidigt finns det en mängd mer eller mindre vettiga förklaringar och anledningar till den här förändringen, men det håller liksom inte på riktigt. Jag vet ju dessutom att jag blir snäll i själen av att komma ut i naturen. Med tillräckligt mycket frisk luft lugnas stressnerverna och jag andas lugnare. Så varför avstå denna billiga och enkla rehabilitering - jaaa inte vet jag?

Det jag vet är att jag kommer fortsätta vara en slags friluftsromantiker som längtar ut i skog, mark och frisk luft men som planerar min tillvaro så att jag rör mig i väldigt urbana miljöer eller helt enkelt inomhus. Konstigt!!

image12

Mälaren i augusti 07 - att vara på hajk kan vara en alldeles underbar friluftsupplevelse!!!

RSS 2.0