positiv inställning till tillvaron

En del samtal fastnar liksom, de gör att jag grubblar fram och tillbaka på det som jag sagt och det mina samtalspartners har sagt. Häromdagen hamnade jag i ett sådant och nu grubblar jag lite lagom.

Ämnet var konsten att trivas på jobbet, stå ut med chefer som inte alltid hanterar uppkomna situationer på bästa sätt och vad man KAN ha för förväntningar på sin arbetsplats. En dimension av detta handlade om konsten att förhålla sig till de brister som finns, utan att för den skull må dåligt. I samtalet som jag nu grubblar över kom den jag pratade med och jag fram till att det är många saker som påverkar ens känslighet för sådant här. Sådana här frågor är verkligen mångbottnade.

Själv känner jag att jag tröttnade på mitt eget gnöl för ett bra tag sedan. Det är lätt att säga, men just nu har jag möjlighet att tycka så. Att jag inte ska gnöla över tillvaron i nån större utsträckning eftersom jag har det OTROLIGT bra. Visst finns det saker som stör mig och som gör att jag grubblar över vad som går att offra i livet och vad som är en förutsättning för välmående.

Personen jag pratade med konstaterade efter ett tag att jag var sanslöst positiv (sagt på ett mycket vänligt och intresserat sätt). En "anklagelse" jag inte riktig känner igen mig i och jag hoppas att jag inte uppfattades som att jag förnekade att man kan må dåligt i en arbetssituation. Men samtidigt är jag lite nöjd, tänk att jag... som tröttnat på att höra mig själv gnöla.... kunde få en sådan "anklagelse"! Fascinerande!

Min slutsats ur detta är att min egen arbetssituation är så pass bra att jag tål en del besvär utan att misströsta direkt - en ynnest jämfört med alla som sliter i motvind. Och lite handlar det nog faktiskt om att jag hittat tillbaka till Gud. Sånt går inte att förklara lite snabbt i ett blogginlägg, men några händelser det senaste året har hjälpt mig att få ordning på min Gudstro igen. Antalet gudstjänstbesök (= påfyllning av tro) är lika illa glest förekommande som tidigare, men på något sätt är känslan en annan.


snygg flugsvamp i Nåsten

Jag har alltid hävdad att ett sätt att komma nära Gud är att gå ut i naturen. Förra söndagen tillbringade jag tre timmar letandes svamp i Guds vackra skapelse. Även idag, också söndag, ser det ut som det blir en tur ut i skogen. Tack gode Gud för skogen!

småskaligt mathantverk

Vi har verkligen sanslösa mängder äpplen i vår trädgård. Jag kånkar dagligen en rejäl kasse med äpplen och lägger i en skål på jobbet. Himla käckt att jag råkar befinna mig på en arbetsplats med över tvåhundra anställda och ett gemensamt fikarum!

Samtidigt vill vi ju ta hand om lite av skörden själva. Äppelmostillverkningen är redan inledd och delar av det projektet är delegerat till närstående entusiater. Den kommande helgen lär det bli äppelefterrätt till lördagsmiddagen. Och vi försöker av alla krafter få omgivningen i form av bekanta och kollegor att ta emot några lagom stora påsar eller varför inte hela banankartonger....

Ett småskaligt mathantverk pågår dock här på hemmafronten. Maken har lånat svärmors råsaftcentrifug och vi gör äppeljuice på löpande band. När svärmor lånade ut maskinen hade hon kommenterat den med att det ju är "lite slösigt" att göra sån juice. hm.... vi har sådana sanslösa mängder att det faktiskt inte är nåt slöseri... Av fyra träd börjar nu ett tömmas på äpplen och de återstående är rätt möjliga... men... då återstår tre fullstora träd med massor av frukt...

Hemgjord färskpressad äppeljuice är verkligen en sanslös lyx! Tänk vad häftigt att vi fick så många äppelträd på köpet när vi köpte hus!! *glad*

Äppelsugna är välkomna att svänga förbi och det är fullt tillåtet att palla hos oss! *fniss*

RSS 2.0