skrivande

Jag har alltid gillat att skriva. Att försöka formulera tankar, åsikter och slutsatser i text fascinerar mig. Redan tidigt uppskattade jag att skriva uppsatser i skolan, även om ämnena som tilldelades mig ibland kunde ta död på inspirationen. Under min tonår skrev jag otroliga mängder brev, jag hade runt 25 brevvänner och vi skrev brev till varandra nästan varje vecka. På den tiden fanns inget Internet i nuvarande form och alltså var brevvänner ett sätt att få och hålla kontakt med människor utanför mitt eget riktnummerområde (för på den tiden var det svindyrt att ringa "riks").

Skriver gör jag till vardags. Så snart jag hade pluggat färdigt fick jag ett jobb som innebar att jag författade rapporter i långa banor. Om saker jag greppade och sånt jag fick engagera mig lite mer för att förstå. När jag sedan bytte jobb för ett och ett halvt år sedan fick jag snabbt lära mig att skriva på ett nytt sätt. Mitt jobbskrivande handlar numera mestadels om att sammanfatta ståndpunkter och att framföra såväl positivt som negativ kritik.

En del skrivande på fritiden har det också blivit, men kanske inte så mycket som jag egentligen drömmer om. De ganska korta brottstycken text som publiceras här på bloggen uppfyller inte riktigt mina drömmar om skrivande. Någonstans långt inne finns en dröm om att skriva en bok. I perioder har jag haft både handling och titel klar för mig, men som vanligt är det självdisciplinen det hela stöper på. Att samla sig så mycket som till att formulera en roman från start till slut och sedan sälja in den till tryck är nog mer än vad jag ids hålla på med.

Istället nöjer jag mig med lite bloggande om livets väsentlig och oväsentligheter, ett dagligt dagboksskrivande och som sagt ett rätt omfattande arbetsrelaterat skrivande. Men så ibland.. när jag läser en givande bok, får en ny infallsvinkel på tillvarons komplexitet eller känner en extra skrivlust... då kryper drömmarna fram ur sina gömmor...

...och kanske är det ganska typiskt att jag skriver just detta just idag... sista dagen av en drygt fem veckor lång ledighet från jobbet.. precis innan jag ska träda i tjänst igen... och börja skriva igen.... En ledighet som varit utvilande, lugn och bra!


en av årets semesterbilder... på väg utför linbanan i Abisko



Kommentarer
Postat av: Saltistjejen

Du det är väl för väl att du får skriva så mycket i jobbet också! Och att blogga tycker jag är ett jättebra sätt att kunna försöka formulera sin vardag och sina tankar utan att det blir ett alttför stort projekt.

Jag är glad att du vill och kan dela med dig här på din blogg!

Hoppas det går bra att börja jobba efter semestern också!

Kram!

2009-08-17 @ 17:17:19
URL: http://www.saltistjejen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0