paus

Jag tog paus från vardagen i Kristi Himmelsfärdshelgen och drog iväg på äventyr i Småland. Mina småländska äventyr brukar innehålla en vild mix av diskussioner, god mat, lite sömn och en stor portion goa vänner. Några steg närmare Gud ingår ibland också.

Ett steg närmare Gud kom jag även denna gång. Några magiska ögonblick inträffade även denna gång. Inte bara i andakter utan när värmen från vännerna kändes mer påtaglig än vanligt. Mest fascinerande var nog en av måltiderna. Vi satt inklämnda med långbord i köket, stämningen var på topp och babblet skyhögt. Skratt och allvar i en kombination som får mig att må prima. En känsla av att självklart höra till denna babblande, skrattande skara människor, en känsla av att ingå i en gemenskap. En gemenskap med ett större syfte än bara att fnissa runt ett bord....

Ett steg närmare Gud kom jag även när jag satt på trappan till torpet i någon timma. Mitt i den snurr som handlade om förberedelser och fixanden hittade jag inte nån uppgift. Alltså tog jag tillfället i akt och satt där på trappan, tittade på äppelblommen och lyssnade på fåglarna. Och nästan kände Guds närvaro i den otroligt vackra skapelsen.



För någonstans är det genom sådana här helger som jag hämtar kraft till vardag och näring till tron. Min vardag vill jag inte berätta om på bloggen, vill inte blogga om mitt kaotiska jobb eller om mina allra innersta funderingar. Men konsten att fylla på förråden med kraft, det hör hemma på min blogg. Konsten att ta sig tid för engagemang som både ger och tar. Som för mig närmare människor som inte finns i min vanliga vardag. Som ställer mig inför utmaningar som är långt ifrån det jag gör på arbetstid.

Och inte blev det sämre av att ekumeniken tog ett stort kliv framåt i helgen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0