duracellkaninen talar

Ibland känns det som jag är en duracellkanin, på arbetstid är min energi ibland bortom vad som är vettigt. Mest beror detta på att jag tycker att mina arbetsuppgifter är så vansinnigt roliga och att jag därför kastar mig över dem med närmast våldsam energi. Är jag bara på rätt humör kan jag klara av ett gäng punkter på att-göra-listan innan omgivningen hunnit säga pip. Gå igenom 40 mail på en kvart och välja ut vilka som är värda att engagera sig i och samtidigt svara på resten - jovisst! Fnissigt nog bli "anklagad" för att sänka ackordet genom att slå rekord i antal minuter en arbetsuppgift legat på mitt skrivbord - jo, helt typiskt mig.

Den energiska, glada Pratglad är trots allt bara en del av mig.... Det behövs både påfyllning och motvikter. Slöa morgnar, hasande steg runt i huset då inte mycket händer, halvsovande bussresor, uppladdning till bra musik, skrotande med hushållsarbete som inte kräver nån eftertanke.  Kanske är det inte så konstigt att jag inte är lika energisk på fritiden, åtminstone inte just nu. Med en växande mage bör energi tryta i samma takt, åtminstone förväntar sig både omgivningen och jag det. Hittills har det resulterat i att jag jobbar precis lika entusiastiskt som vanligt måndag till torsdag. På fredagar jobbar jag hemifrån, skriver ikapp sånt jag inte kunnat koncentrera mig på och läser sånt jag inte hinner få ro till på jobbet. Och många helger har gått åt till ett allmänt såsande. Så också denna - köra tre tvättmaskiner, byta lakan och stryka lite tvätt räknas inte riktigt som aktivitet... Utan här går jag och skrotar.. mycket trivsamt..

...dvs duracellkaninens batteri är på laddning....





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0