mormors recept på mouambe

Bland prylarna jag ärvde efter mormor finns bland annat en av hennes kokböcker. Fick nån ingivelse alldeles nyss och tog ut den ur bokhyllan. Längst bak ligger en bunt recept ihopsatta med ett gem. Det finns recept på lutfisk, en potatissallad som jag måste ha serverat när en gemensam vän till mormor och mig disputerade, en instruktion på hur man kokar risgrynsgröt utan att bränna i kastrullen... och så något som verkligen grep tag i hjärtat:

Mormors recept på Mouambe!!! Det är mormors oefterhärmliga handstil som meddelar hur denna afrikanska maträtt ska tillredas. En maträtt som jag egentligen inte tål men som jag ätit många gånger och som är starkt förknippat med min söta mormor. På receptlappen kan man läsa att receptet inte är hennes eget uppfunna, utan det är killen som jobbade som kock i mormor och morfars hushåll som är upphovsmannen. Lappen avslöjar också att det troligen är något av oss barnbarn som frågat efter receptet, eftersom lappen är undertecknad med "mormors recept efter kocken IKJ".

När mormor och morfar flyttade hem till Sverige för gott fick de länge sakna den afrikanska maten, men sakta men säkert dök den ena afrikanska ingrediensen efter den andra upp. Med min pappa, som ständigt springer i mångkulturella mataffärer på jakt efter exotisk mat, så dök till slut även palmoljan upp. Röd palmolja är en väldigt speciell ingrediens. Färgen på maten blir intensivt orange och smaken är svår att beskriva. Mormor började genast, när palmoljan dykt upp i hennes kök, att bjuda alla och envar på mouambe. Lappen jag hittat innehåller bara instruktion på hur man tillreder köttet, tillbehören beskriver jag ur minnet.

Mouambe

Bitar av kött - mormor använde oftast fläsk eller kyckling
Röd palmolja
Cayennepeppar
Chili (pilipili)
Jordnötter
Vetemjöl
Vatten

Tillbehör:
Spenat - lättstuvad kryddad med palmolja
Ris


Ta palmolja i stekpannan. Bryn mindre bitar av kött. Ta en kastrull, häll lika mycket vatten som palmolja. Värm detta och lägg i köttet. Salta, krydda med peppar och stötta jordnötter. Koka samman tills köttbitarna fått smak och blivit genomkokta. Red av med vetemjöl (inte potatismjöl).

Stuva spenaten och krydda med olja. Servera allt med kokt ris.

priset för en ljuvlig helg

Ute är det strålande höstväder och egentligen är mitt humör lika strålande. Den gångna helgen samlade jag ihop all energi som jag trodde att jag hade och åkte till Stockholm. Fick en helg med underbara möten med mina goa vänner, storstadskänsla av jazzbrunch på Mosebacke, en rätt stor dos kultur genom utställningar på både Kulturhuset och några av Hornsgatans gallerier, en känsla av tillhörighet när jag träffade en kompis med son i tunnelbanan helt av slumpen och kanske en lite för liten dos sömn i ett mysigt radhus i Farsta.  Summan blev i alla fall att jag är stärkt i själen!!

Men tydligen inte i kroppen...  för nu har jag tillbringat två dagar hemma från jobbet. Förkylning/trötthet råder och att sova bort dagarna har inte varit något problem att lyckas med. Kroppen står inför sin största utmaning någonsin och jag får försöka hantera att gränserna för ork förflyttats rejält. Ska försöka parera jobbet, pendlingen och en dos av mitt sociala liv på ett sätt som gör att jag håller näsan över ytan... Få se bara VAR den där ytan går. Kan bara konstatera att helgens utflykt helt klart var värd sitt pris. Synd bara att mitt sociala liv befinner sig så långt bort geografiskt, att påfyllning på den fronten i princip kräver att jag reser......

välsignat växthus

Långt därinne växer Någon. Det är Någon som så småningom ska erövra världen på sitt eget vis. Någon som vinkat till världen utanför, men som troligen tänker stanna där inne i värmen ett bra tag till. Någon som tagit plats i ett växthus, där värme och näring erbjuds. Någon som enligt planerna ska ta scenen i besittning i februari men som redan spelar roll. Någon som jag ser framemot att få lära känna, men som hittills gjort mig trött och ganska illamående. Någon som just nu bor i ett välsignat växthus... där skaparen har ett större finger med i spelet än vad man kan tro.. varje Någon är ett under...



RSS 2.0