socialt liv i hålan

Något som jag nojjat alldeles förfärligt mycket över och om är min brist på socialt liv här i hålan. Eftersom både maken och jag bara hamnat här och jag inte jobbar här i stan, så har bristen på bekanta länge känns beklämnande. För även om jag har en massa goa vänner, så är det ju något särskilt med sådana som bor nära och som man under rätt odramatiska former kan träffa. Mina "vanliga" vänner bor ju så långt bort att det krävs övernattning för att kunna ses.

Alla i omgivningen har förklarat att "när man får barn, så lär man känna en massa folk lokalt". Och det är säkert sant på lite sikt. Men på grund av att starten av föräldrargruppen är rejält försenad och att öppna förskolans babyverksamhet ligger på en osmidig tidpunkt , så har det där massiva tillskottet i socialt liv inte infunnit sig. Och alla som känner mig vet ju hur otroligt otålig jag är på just den punkten....

Men något HAR hänt. Plötsligt inser jag att jag faktiskt bott i den här hålan i snart sju år. (gaaaaaaaaaaaaa läskigt) För visst 17 går jag och hejar på folk lite hit och dit. Barnvagnspromenaderna i strålande solsken gör att jag kommer ut på ett annat sätt och visst dyker bekanta ansikten upp lite då och då. Jag är inte längre totalt anonym...

Jag brukar ju inte ha särskilt svårt att lära känna folk och sakta men säkert skapas en bekantskapskrets även här i hålan. Visst har det tagit mycket längre tid än "vanligt" (dvs längre tid än vad det tagit på mina tidigare nya bostadsorter). Men snart finns det faktiskt ett gäng att bjuda hem på grillparty i sommar eller nåt annat lattjo. Och nöjdast över detta är jag!

snödroppar och stort hopp om mer värme



Nu finns det snödroppar i vår trädgård! Jag var bara tvungen att plocka några och ta in i en fin vas!

Tillvaron snurrar vidare. Bra saker händer - Någon är numera 7 veckor gammal, han har lärt sig att le och han har träffat stora delar av min närmaste bekantskapskrets. Han och jag har varit ute på ett gäng egna äventyr. Oftast har det gått bra, men ibland har hans mindre bra sida som scenartist visat sig... den frustrerade, högljudda tonläget har slagit till och som serviceteam står man sig ibland lite platt när "Nääääuuuuuääääeeeeee" inte direkt är något tydligt budskap...

Dåliga saker händer också - tänker mycket på vännen vars pappa gått bort alldeles för tidigt. Det gäller att krama sina nära och kära ordentligt och inse att hur vi än vänder och vrider på tillvaron, så är vår tid på jorden begränsad. Alltså gäller det att lägga den tid vi fått på saker som får oss att må bra och på att umgås med dem som betyder något för oss.

För min del gick påsken ut på just det. Att umgås med människor som betyder något för mig. Någon och jag stannade en hel vecka i min hemstad och hann med en massa mys! Kluvet detta att inte kunna bo där på heltid....

RSS 2.0