På scenen: Någon!!!

Någon har äntrat scenen, tagit rampljuset i besittning och fångat publikens uppmärksamhet. Någon är bara en halvmeter lång och har en vikt som är jämförbar med tre mjölkpaket. Men ändå... Någon står där på scenen.

Det var i torsdags 18 februari som Någon klev ut i rampljuset. Själva resan från växthuset till scenen krävde både blod, svett och tårar - framförallt från värddjuret. Resan var hemskt jobbig i ett dygn för att sedan avslutas med en närmast chockartad snabb sistasträcka. En sträcka som skulle kunna göra vilken skidsprintmästare som helst grön av avund i fråga om hastighet.

Och när resan väl var över, när Någon parkerat sig i en genomskinlig liten vagn iförd landstingets snygga kostym - tjaa då kunde vi transportörer andas ut. Men i samma andetag som vi slutade vara transportörer så övergick våra roller till att nu handla om stödverksamhet.

För Någon som står där på scenen förväntar sig service i alla dess former. Och listan över specialprodukter som krävs för denna service, tjaa den har bara börjat öka.... Badbalja, pedalhink och blöjor... förutom att vi stödjare behöver ny utrustning till oss själva också.... i form av värmande pyamasbyxor vid nattarbete och amningstoppar för att underlätta snabb och smidig matleverans...

Publiken om Någon uppträder inför är månghövdad. De allra, allra flesta har dock inte fått träffa honom IRL än. De nöjer sig med att se bilder som vi scenarbetare har tagit och lagt ut eller skickat via lämpliga kanaler. Glada tillrop hörs från publiken - några av dem är givna i skaran, andra mer oväntade.

Som före detta transportör är jag stolt och otroligt tacksam över den uppmärksamhet som Någon får uppleva. Än så länge inskränker sig Någons ordförråd till ett välformulerat "Näääääej", men jag är säker på att han hälsar och tackar!

Och tackar gör jag även Gud som gett maken och mig den stora gåva som Någon är... Någon... denna nya världsmedborgare som just äntrat scenen...!!!

dagens pastarätt

Någon har fortfarande inte anlänt till jorden.... men nu är det nog inte så långt kvar. Under tiden kan man ägna sig åt olika saker... tex städa i hörn av huset som sällan undersöks osv. Hur ofta orkar man tex sända köksfläkten en städande tanke?!?

En piffig pastarätt blev det till lunch:

Pratglads zucchinipasta

3 små zucchini
2 msk olivolja
4 msk riven parmesanost
salt, peppar, torkad vitlök

280 g pasta

Skär zucchini i skivor, pensla med olja och grädda dem på bakplåtspapper i 10 min 225 grader. Blanda ost, resten av oljan och kryddorna. Pensla över den halvgräddade zucchinin och grädda vidare i 10 min - gärna med grill påslagen.
Servera med pasta.

För den som vill ha mer protein passar nog en smakrik korv eller lite kyckling bra till!

"I väntan på nästa OS: Någon – en familjestorm?!?!?"

Jag gillar Galenskaparna och använder gärna uttrycket "I väntan på nästa OS" om tidsperioder som framstår som odefinerade. Lagom pålitiliga wikipedia meddelar att denna legendariska tv-serie gick hösten 1993.. programmen måste hållit väldigt hög klass eftersom de satt så djupa spår.

Just nu befinner jag mig i en sådan odefinerad tidsperiod. Med tolv dagar kvar till beräknad ankomst av Någon, så stämplade jag ut från byråkratfabriken igår. Och stämplade samtidigt in i en rätt oviss väntan. Ska göra en liten jobbinsats hemifrån på måndag, men annars är det alltså bara väntan som gäller. Vila behöver jag inte koncentrera mig på, mår än så länge prima även om magen antagit mumintrollsomfång och är lite "i vägen".  Och väntan på nästa OS är ju definierad till sex dagar enligt nedräkningen på DNs sportsajt... ... så tillvaron har nog använt pausknappen och vad som komma skall - tjaaa det vet bara vår Herre..  under tiden filurar jag på tillägg till listan "käcka projekt" - dvs mer eller mindre nödvändiga små insatser som kan fylla min tid så länge Någon håller sig i magen och jag håller mig pigg...


RSS 2.0