94 %

Spanade nyss på en av de gravidkalendrar som internet erbjuder och där framgår tydligt vad som också syns på min kropp: 94 % av den förväntade graviditetstiden har passerat. Dvs målgång närmar sig....

.. och det syns som sagt... råkade just gå in i husets arbetsrum där maken ägnar sig åt bokslutsarbete för sin förenings räkning. För att lätta upp tillvaron över denna något torra sysselsättning hade han slagit på radion som spelade nån dancemusik av odefinierat slag... jag tog några glada danssteg, insåg att det gått en hel evighet sedan jag varit i närheten av ett dansgolv senast och sedan upptäckte jag något:

Spegelbilden i fönstret avslöjade att det är en mumintrollsliknande figur som svängde sina lurviga på arbetsrumsmattan... hm... och det var alltså jag... Maken tittade fascinerat på hur denna lätt oformliga kropp jazzade loss och jag tänkte att smygfilmning hade gett underhållande material....

Orörligare än så är jag alltså inte. Och inte har jag varken ont, är trött eller lider på något annat sätt. Mer än möjligen av separationsångest från jobbet. Och en viss bävan inför Någons ankomst...

laddad vante

Redan som nioåring var jag laddad. Pengarna till bussbiljetten hade jag färdig inne i vanten. Min ena röda tumvante innehöll en femkrona. Busshållplatsen låg i slutet av en kurva och jag spanade ihärdigt efter att 7:an skulle dyka upp. Till slut kom bussen, jag klev på och fick mina 2:50 och en grön liten biljett tillbaka. Smidigt nog gick bussen hela vägen till kyrkan och övningen med Starka Stämband. Och en och en halv timme senare åkte jag hem för växelpengarna.

15 minusgrader och jag har pustat mig iväg till bussen. Laddat inne i vanten finns busskortet och VISA-kortet. Jag står och trampar på busstation och visst dyker buss 500 upp. Kliver på och kan ladda busskortet med en månad genom att betala med VISA-kortet, direkt till busschauffören. Himla smidigt!

Den ena minnesbilden är från 1986, den andra från 2010.

tillbehör till Någon

Nedräkningen inför Någons ankomst har börjat här i Vitsippan. I takt med att veckorna går och magen växer blir insikten alltmer tydlig att familjen snart kommer att utökas med en medlem till. En del i förberedelserna är att se till att huset är utrustat med de pinaler som krävs för att Någon ska känna sig välkommen. Och vad med pinaler det finns.....

Idag har vi nog lyckats välja vagnmodell, men inte köpt någon eftersom det känns rätt dumt att lägga ett antal tusenlappar på något som motsvarar ens önskemål i alla avseenden utom färgen..  En sväng till det småländska möbelvaruhuset blev det också, där slutsumman blev en tiondel av vad en vagn kostar. Efter de inköpen kan sängen bäddas och skötbordet förberedas. Och så får jakten på vagn och bilbarnstol i rätt utformning gå vidare.

Är bara så fascinerad över alla pinaler som finns att köpa. Det konsumtionssamhälle som vi lyckats bygga upp är verkligen imponerande. Och oavsett vilken bransch/genre som man ger sig in i - så öppnar sig en ny värld av prylar. Köp hus - och behovet av minst två storlekar på snöskovlar uppstår
  • Börja pendla - och behovet blir stort av en mp3-spelare med välmixad musik
  • Bli scout och livsnödvändigheten i en välfungerande pannlampa ökar dramatiskt
  • Planera barn och någonstans bortom undret att få välkomna en ny människa väcks ett köpbehov som du inte trodde fanns .... för MÅNGA tillbehör finns det....
..... konstaterar maken och jag och valde bort t.ex. "skötbordsöverdrag" till förmån för ett gäng av alla handdukar som tillvaron försett oss med. Och samtidigt konstaterade vi att det vi säkert kommer att behöva en massa viktigheter - men att det är bättre att vänta tills det behovet verkligen uppstått än att konsumera redan nu.

RSS 2.0