uppvaktning - på nya och gamla vis...

Ibland tänker jag att pappersposten fullständigt passerat bäst före-dag. Det kommer ju så sällan nåt personligt den vägen och myndigheter/företag borde kunna höra av sig via nätet istället. För ett antal år sedan innebar semesterresor att jag tog med mig stora adressboken och skickade en 10-15 vykort till nära och kära. Numera brukar det bli ett till mina föräldrar och ett till makens... nån slags lägstanivå på det hela...

Samtidigt hör jag till dem som enträget skriver julkort varje år och skickar till en rätt stor skara vänner och bekanta, vilka noggrannt finns noterade i en lista. Och då gillar jag ju och stödjer pappersposten..

Den store lille scenartisten Någon lyckades med konsten att få papperspost innan han ens var född. I sin första försändelse kom fina kläder från långtbortistan där en av Pratglads mesta nätkompisar huserar. Och sedan har det fortsatt i en strid ström. Små kuvert med hälsningar, några hemstickade mössor, några leksaker och mer kläder har ramlat in till Någon via vår gråa brevlåda. Och jag blir helt överväldigad!

Jag börjar inse att jag är en rätt slö uppvaktare... när bekantskapskretsen utökas med fler barn, gifter sig eller tar något annat stort kliv i livet brukar jag skicka ett litet meddelande via facebook eller ett glatt sms med grattis och lycka till. Några mail går väl iväg.. men skicka hälsningar via fina papperskort ; det gör jag bara vid jul...


tack alla goa vänner och släktingar som hört av sig med små hälsningar och skojigheter! Och ni är samtliga välkomna på tackfika i det vita träslottet! Själv ska jag ta mig en liten funderare över uppvaktningar på nya och gamla vis...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0