närvaro

Någon blev barnvälsignad igår. En viktig milstolpe där Någons ankomst och existens bekräftas inför den församling som jag kallar min hemförsamling. Ett avstamp inför hur Någon själv ska fundera och ta ställning kring det här med tro. Vill han ta emot den kristna tron och vill han döpa sig? Det lär visa sig någon gång i framtiden.

Det vi upplevde där i kyrkan var något stort. Pastorn tog Någon i sin famn och läste välsignelsen. Och Någon kände på något sätt på sig att detta var på allvar. Han tittade med sina vackra, blåa ögon på pastorn och lyssnade extra uppmärksamt. Hans närvaro i stunden var total.

Och det är något som jag kan avundas Någon. På gott och ont hanterar jag som vuxen en väldig massa parallella världar samtidigt. Medan Någon bara är här och nu. Hungrig eller inte hungrig. Trött eller pigg. Sovande eller med totalt fokus på nuet.

Någon är drygt 8 månader

Någon är drygt 8 månader och följer alla kurvor i utvecklingen precis enligt boken. Hans lilla söta huvud börjar täckas av tidernas mjukaste hår och han blir bara sötare och sötare. Än så länge dreglar han bara, några tänder har vi fortfarande inte sett till.

Mat är skojigt och det mesta passerar ner. När vi försökte med välling gick det bra en vecka, sen blev det av nån anledning väldigt hemskt och sedan dess är det ingen idé att försöka ens. Däremot kan han klämma i sig dubbla portioner med barngröt och då ser han mycket nöjd ut. När han är ivrigt hungrig så lutar han sig framåt, för att liksom inte missa maten.. vilket ställer till det hela när man ska mata honom och pricka munnen....

Någon gillar att slamra med sina leksaker, att åla över golvet och mest av allt gillar han att sitta på vår nya ryamatta och rycka lite i mattan! Babygymet i trä är en favorit och sittandes vid det kan Någon underhålla sig själv. Att åka vagn är också väldigt spännande, särskilt när man får titta på allt och alla som passerar.

Någon gillar sina polare som han träffar via föräldrargruppen. Några gillar han så mycket att han drar dem i håret... något som han verkar tycka är skoj men kompisarna inte riktigt håller med om. Dra i håret är för övrigt en favorit även när det gäller mamman. Någons mamma har tillräckligt långt hår för att det ska göra ont att dra i...

Dessutom träffar Någon en del andra polare genom öppna förskolan, där sångstunderna är hans favorit. Har man tur så sjunger Någon med i sångerna genom ett eeeejiijjj lite då och då. Roligast är när mamman kittlas..

 

Någon är verkligen ett mirakel! En otroligt vacker gåva från Gud!

snart dags att lämna över

Många av småbarnsårens utmaningar rekommenderas att lösas med hjälp av rutiner. Rutiner för ätande, sovande och framförallt tider och stunder. Och jag har insett att det där är inte min starka sida.. Kanske kommer det att bli bättre när jag börjar jobba igen och när även jag är tvungen till att hålla ordning på tider och stunder för egen del.

Men under de snart 9 månader som gått sedan jag stämplade ut från jobbet, har det mest känts som om jag har något slags märkligt och väldigt utsträckt lov. Och så är det väl. Jag har lov från jobbet för att välkomna herr Någon till denna värld. Snart är mitt heltidslov över och jag kan inte säga att jag lämnar över så där våldsamt tydliga rutiner till Någons pappa som nu ska ta över showen på hemmafronten. Ibland kan det gå några dagar och det mesta ser lika ut...

...sen kommer det dagar som denna.. När Någon tar sovmorgon väldigt länge och sedan tar förmiddagslur vid lunchdags... Alltså sitter jag här strax efter lunchdags och funderar över när jag själv ska äta.. Jag som också blir hungrig efter klockan.. någorlunda...

... en liten tanke om vardagen...


Vacker höstbild


RSS 2.0