närvaro

Någon blev barnvälsignad igår. En viktig milstolpe där Någons ankomst och existens bekräftas inför den församling som jag kallar min hemförsamling. Ett avstamp inför hur Någon själv ska fundera och ta ställning kring det här med tro. Vill han ta emot den kristna tron och vill han döpa sig? Det lär visa sig någon gång i framtiden.

Det vi upplevde där i kyrkan var något stort. Pastorn tog Någon i sin famn och läste välsignelsen. Och Någon kände på något sätt på sig att detta var på allvar. Han tittade med sina vackra, blåa ögon på pastorn och lyssnade extra uppmärksamt. Hans närvaro i stunden var total.

Och det är något som jag kan avundas Någon. På gott och ont hanterar jag som vuxen en väldig massa parallella världar samtidigt. Medan Någon bara är här och nu. Hungrig eller inte hungrig. Trött eller pigg. Sovande eller med totalt fokus på nuet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0