min gamla gula nalle

Innan Någon var född hittade jag min gamla gula nalle. Den gula nallen som min mormor sydde till mig, eftersom min dåvarande älskade nalle höll på att falla sönder i smådelar... sönderkramad som han var. Min mormor var en handlingens kvinna och grymt händig med bland annat symaskinen. Den gula nallen är sydd i något sammetsliknande tyg, har ditbroderade ögon och nos och är i ett mycket välhållet skick.



Jag kramade nämligen inte sönder min gula nalle. För strax efter att jag fått den nallen, så kom min andramormor med en finare nalle - min älskade Mimmi som flyttat med mig runt alla bostäder jag haft. Och nu är jag glad för att jag inte kramade sönder min gula nalle....

... för herr Någon har just börjat krama just min gula nalle.... och mina tankar går ofta till min älskade mormors möda vid symaskninen. Inte kunde hon väl ana att det skulle bli hennes äldsta barnbarnsbarn som skulle slita på nallen, utan det äldsta barnbarnet som hon trodde när hon satt där vid symaskinen....

Kommentarer
Postat av: Saltistjejen

Vad mysigt!!!!! :-) Och tänk så bra att du har den gula nallen kvar! :-)

kramar!!

2010-09-26 @ 06:39:40
URL: http://saltistjejen.blogspot.com
Postat av: loly

Underbart!



Det jag har märkt när det gäller mina barn är att det känns knepigt att prata med dem om den som har gått bort eftersom de inte har någon egen bild av personen att relatera till. Något konkret- ett klädesplagg eller en leksak- gör att de får något att liksom hänga upp mina minnen på.

2010-09-26 @ 22:48:13
URL: http://lolybloggar.blogspot.com
Postat av: Maja

Åh, vad roligt! Så har E fått något verkligt från henne, utan att de hunnit träffas.

2010-09-29 @ 10:55:55
URL: http://storasyrrans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0