konsten att få en höst att gå

Hösten 2011 har några skälvande veckor kvar innan almanackorna bryts för ett 2012. Snart är första terminen med familjevardag lagd till erfarenheterna och känslan av VAB som hopar sig, konsten att jobba superintensivt när jobbet och hemmatillvaron tillåter och konsten att jobba mer än vad som är möjligt.. på samma tid. Tjaa, där har ni min höst anno 2011.

Någon har traskat in i dagisvärlden. Det började med ganska försiktiga steg. Sedan vidtog tandsprickning av 8 tänder på ungefär lika många veckor, några febertoppar och en massa föräldrastress. Och Någons inställning till dagis var nog blandad.

Redan tidigt i höstas, när vi såg åt vilket håll tillvaron skulle kunna barka, bestämde vi oss för att boka en resa till solen. Mest för att vi föräldrar kände att vi skulle behöva en andningspaus från våra ekorrhjul. Så vi bokade en vecka till sol, bad, god mat och en massa lugn. Någon gillade detta, skulle det visa sig. Flygplats, bussar, kortet till hotellrumsdörren, poolen, vågorna i havet, enorm sandstrand, hissen som pratade... tjaa det var många saker som var ohejdat spännande enligt Någon.

Men mest fascinerande var nog nästan det som hände efteråt. När Någon återvände till dagis. Lugn, trygg och med en klart större portion bus. För tydligen var det precis vad han behövde, att få mamma och pappas odelade uppmärksamhet en vecka i lugn och ro. Såväl språk som motorisk utveckling har skuttat framåt, vilket gör att det numera går att föra konversationer med Någon. Här ett referat från middagsbordet häromdagen:

Jag: Vad har du gjort på dagis idag?
Någon: Ätit pannkakor!
Jag: Ååå vad gott, fick ni sylt till?
Någon: Jaa!


... men konstigt nog hade inte pannkakor stått på varken dagis eller hemmakökets meny.. men OOOO så mysigt det är med dessa små pratstunder!!

Kommentarer
Postat av: Saltistjejen

Ååå vad härligt!!! Låter toppen! Det är inte alltid så lätt att få ihop vardagen men det är underbart när man känner att det ändå fungerar. Och med sådana här extra små andningshål där alla får blomma ut så inser man hur rikt ens liv verkligen är!

Härligt med talet! Kommunikationen är det roligaste tycker jag. På alla plan haha! ;-)

Kramar!

2011-12-10 @ 05:09:53
URL: http://saltistjejen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0