en av sommarens skönheter


konkret ondska

Tankarna snurrar. Vi människor tar till oss nyheter olika mycket. Ju mer bekant en situation eller sammanhang är, desto mer berörs vi av händelser i världen. Historien om massakern på ungdomslägret i Norge handlar om ett sammanhang som jag känner igen. Otaliga läger, hajker, konferenser och stora möten har präglat och präglar min tillvaro. Syftena och innehållen i dessa sammankomster har varit lite olika genom åren. Ganska långt tillbaka i tiden deltog jag i precis samma typ av läger, som nu hamnat i hela världens blickfång.

Ondskan blir så konkret, luften blir så tunn och orden så få....

Gode Gud ta hand om alla drabbade! Och hjälp oss alla att leva med denna enorma tragedi. Tack för att vi får lägga allt i dina händer.


ögonblick

Det låg en gråtande liten man i min famn nyss. Han hade sovit middag, men troligen inte tillräckligt länge. Vaknade och var otröstlig. Skrek och grät ett bra tag, sedan gick det över till små hulkningar och till sist ett ganska tyst snyftande. Sedan hörde jag hur andningen ändrades och jag fortstod att han somnat om.

Den lilla Någon... en liten herre som nu sett till att sängen innehåller en försvarbar mängd sandlådesand. Som vid lunchen åt massor av lax och tomater, med ratade potatisen. Som i förmiddags borstade plasttaksektioner med en diskborste. Som gillar att springa bort till körsbärsträdet och ta körsbär, även om han inte får.. det är ju lite svårt att förklara det här med kärnor. Som är förtjust i böcker och särskilt sådana som man kan vika ut delar av. Som lyckades sköta sig exemplariskt vid sitt livs första restaurangbesök kvällstid igår. Som gillar att klättra, springa och busa en massa. Som är superkittlig och har världens sötaste skratt. Som helst av allt sover mellan mamma och pappa, med en hand i vardera förälderns hår. Som vänt upp och ner på tillvaron, även om det mesta är som vanligt.

Tack Gode Gud för Någon!


min egen lilla bojkott

Jag läser gärna nyheter på nätet. Gärna flera gånger dagligen går jag igenom de tidningar som täcker mitt jobblän, mitt hemlän och några av de stora dagstidningarna. Men sedan några månader har jag en egen lite bojkott.

Min bojkott är mot kvällstidningarnas skandaljournalistik. Jag blev utled på deras konstiga förhållningssätt till källor, såg ett exempel på mer än pinsam jakt på ett offer för drevet och bestämde mig. Och tänk - inte sjutton saknar jag dessa nyhetssajter. För just den typen av snabba nyheter där fokus bevisligen ligger någon annanstans än på att publicera och förklara väl underbyggda nyheter, det kan jag vara utan.

En demokrati där det fria ordet är ett av idealen, rymmer absolut plats för företeelser som de svenska kvällstidningarna. Men tack och lov är det helt valfritt att läsa dem. Och även om de svenska tidningarna är en bra bit från det som nu pågår i Storbritannien, så näe... jag vill verkligen inte stödja eller ta del av nyheter förpackade på det sättet. Luften är fri och jag väljer att låta bli.

semestertankar

När vi köpte hus valde vi ett sätt att leva. Något som fyller vår fritid, kostar pengar och kraft men som också ger utdelning. Jag tänker på huspyssel i vid mening. Årets sommarsemester är inledd och projektlistan är som vanligt längre än vad den lediga tiden tillåter. Men till skillnad från dem som hamnar hos Arga snickaren på grund av kaotisk eller helt frånvarande planering, så är våra projekt prioriterade. Och vår ständiga drivkraft är att INTE sätta igång något projekt och sedan låta det rinna ut i sanden... med halvfärdiga rum som konsekvens. Årets sommarprojekt handlar om renovering av några fönster, underhåll av några delar av fasaden och installation av sandlåda. På "vill-helst-hinna-det-också-listan" står altanbygget allra överst. Hoppas hoppas!

Men det jag grubblat mer och mer på under den senaste tiden är hur detta sätt att leva skiljer sig från ett renodlat urbant liv. Mitt mest extrema motexempel är kompisen som bor i New York. Hon bloggar flitigt och beskriver ett helt annat sätt att leva. I en trång lägenhet är hemmahäng något helt annat än i vår villa i småstaden. Helgerna går inte åt till att köpa spik och planteringsjord, bygga egna självvattnande krukor och skrapa färg från flagande fasad. De hänger i parker, på museet och ägnar sig överhuvudtaget otroligt mycket mer åt utflykter i vid mening, än vad jag någonsin gjort.

Är jag avis? Nej egentligen inte. Jag skulle inte vilja bo sådär kompakt, jag trivs med att ha trädgård och att ägna sig åt huspyssel är ju helt självvalt. Men skillnaden är nog bland annat att andelen vaken tid som går åt till hushållsarbete i sin allra vidaste mening är mycket större i ett hus. Visst är det förutsägbart, och det blir så tydligt när man har någon jämnårig småbarnsförälder att jämföra med. Jag måste dock erkänna att det hade varit skoj att fylla på det kulturella kontot liiite mer, visst händer det i mitt liv också. Hindret består mest i avstånd och i känslan av att välja bort det där nyttiga oftast trivsamma huspysslet. Ett huspyssel (eller det som numera är parallellverksamheten nr 1: hålla sonen undan pysslet) som känns nyttigt... och med Luther på axeln så framstår nyttigheter som mer tillåtna än ren underhållning...

... tur att vi planerat att göra utflykter även denna semester... och att vårt sociala liv i form av besökare och besök hos andra så här sommartid fått ett stort uppsving! För den tidsmässiga balansen mellan tillvarons olika delar är inte SÅ fel, det handlar mer om att vi människor lever lite lagom olika liv... och att gräset då och då ser grönare ut på andra sidan... en sida som jag ändå aktivt valt bort...

RSS 2.0