om konsten att hålla tal

Jag älskar att hålla tal. Brukar hävda att Gud skapade mig utan genen "scenskräck" och mitt självförtroende kring ATT jag har något att säga, tjaaa det är det minsann inget fel på. Genom åren har det blivit ett gäng tal. Några minns jag som onödigt teatraliska, men de flesta minns jag som väldigt babbliga. För eftersom jag inte tycker att det är läskigt att prata inför folk, så är risken att svadan håller vanlig omfattning och fart, väldigt hög.

Sakta men säkert har jag insett detta. Att mina tal visst kan vara lyssningvärda, men att jag i så fall måste förbereda dem ordentligt. Så det gör jag numera.

I helgen som gick gifte sig en av mina goaste vänner. Och jag höll tal. Som en av sisådär 20 talare stegade jag upp på scenen i bygdegården och fattade mikrofonen. Många av de som kände sig manade att hålla tal sa spontana saker som till slut lät likadant, typ "åå vad fantastiskt att ni hittat varandra och ni är ljuvliga människor osv osv". Själv skulle jag, om jag försökte mig på ett dylikt tal, riskera att börja babbla, flyga iväg någonstans med talet och sedan irra bra länge innan jag hittade tillbaka till landningsplatsen och därmed avslutade talet.

Mitt tal tog nog drygt 2 minuter. Jag läste innantill från mitt manus som jag lagt mycket möda på. Möda att formulera mig så att lagom stora glimtar av galna anektoder tittade fram. Möda att säga saker på ett balanserat sätt, gör att göra stundens allvar och innehåll rättvisa. Möda för att få fram hur mycket jag tycker om kompisen och hur glad jag var över att få vara med när han gifte sig med sin fru.

Huruvida mitt tal var intressant, roligt, givande eller ens hade ett existensberättigande är något som brudpar och övriga gäster får avgöra. Jag vill mest slå ett slag för genomtänkta tal... för när talarlistan blir så där rysans lång, tjaa då måste varje talare säga något unikt för att inte uttråkningen ska slå till.

vacker vårsommar

njuter av vackert väder, tränar gång med sonen som sakta sakta närmar sig att gå själv. Grubblar över livet stora och små frågor, men har lite svårt att blogga om det... antingen är det tydligt kopplat till mitt jobb och blogga om jobbet får andra göra. Eller så är det bara svårt att formulera på ett läsvärt sätt....

... så jag fortsätter att önska er alla en ljuvlig vårsommar....


RSS 2.0