Sikta mot trädtopparna

Min tur att hämta på dagis. Jag tänker att det vore mysigt med en tur ut i skogen och plocka trattkantareller. Tackar min lyckliga stjärna för att jobbmobilen larmar "Hämta på dagis" 1 h 15 min före dagisdagens slut... och kastar allt jag trodde att jag skulle jobba med åt sidan.

I bilen hemåt tänker jag fortfarande att skogstur vore mysigt. Vet exakt destination i så fall. Hittar lilla älskade Någon lekandes ute på dagisgården. Han är ju klädd före utelek till och med... Men min färgglada kavaj, halvkorta kjol och piffiga handväska passar dåligt i skogen...

... vi åker hem. Hm.. måste ju ta aaaav Någon ytterkläderna medan jag byter om till skogskläder. Och plötsligt har en rejäl stund passerat. Särskilt eftersom Någon helst sitter i min famn och snurrar mitt hår runt sina händer....

Äsch! Matdags för Någon. Och efter det blir det för sent för att dra iväg, mörkrädda jag och en halvtrött 1,5 åring i skogen är ju en dålig idé.

Äsch igen. Diverse mat är slut i skåpen, vi får nog ta och handla. Sonen och jag får på oss ytterkläder och jag är nära att vända svamputflykten till en biltur till Coop på andra sidan stan, bara för att det var flera veckor sedan jag var där senast.

Men DÅ inser jag vad jag håller på med. Och packar genast ner Sonen i vagnen istället för bilen. Tar en långpromenad till vanliga affären och handlar bara det jag behöver. Och tänker att svampturen blev en onödig milslång bilresa med shopping som sedan blev en promenad.

På vägen hem somnar Någon i vagnen och vaknar knappt vid klädbyte, vällingdags eller tandborstningen. Och mamman funderar över sig själv som friluftsmänniska. Stadspromenad är också bra.

att introducera vardag som företeelse

Det är precis vad vi har gjort. Sonen har fått lära sig vad vardag är och hur stor skillnad det är mot helger. En process som inte var eller är lätt, när man inte kan prata med honom. Men nu är det gjort. Unge herr Någon går på dagis. Och därmed snurrar livet fort. Tydligen utan bloggande...

RSS 2.0