Pratglad tvååring

Det var det där med tvååringens verbala utveckling..

Jag har inte läst på särskilt noga och har egentligen ganska dålig koll på hur tvååringars verbala nivå förväntas vara och hur den oftast utvecklas. Istället kan jag bara fascineras över Någon och hans framsteg på den horisonten.

För pratar det gör han. Något som skulle kunna framstå som lagom genetiskt med tanke på hans mamma, mormor och mormorsmor... Eller bara för att just han är intresserad av att prata och därför gör det. Ur hans supersöta mun kommer långa meningar som "Titta där är blommor. Dom är fina. Pappa vattnar dem sen" - en utläggning som hördes när jag försökte natta honom och han istället spanade på krukväxterna.

En annan fascinerade sak är när Någon sjunger. Han sjunger gärna "Björnen sover" men skippar alla repriser - kanske säger det något om hur han uppfattar texten snarare än sången som helhet. Jag sjunger ofta för honom och särskilt när det är läggdags. I min allmänna strävan att låta honom få en dos kristen uppfostran så är "Gud som haver" en favorit. Någon själv blir dock mest förvirrad eftersom melodin är "Blinka lilla stjärna" och min "Gud som haver"-text inte stämmer för honom... Krockar av det slaget är spännande att försöka reda ut.

Ytterligare underhållning är hans hemlighetsfulla "Vet du en sak"... och sen kommer det inget mer.. oavsett om eller vad man svarar. Såväl dagispersonalen som vi föräldrar är bra nyfikna på vad det är han vill berätta...

Hittills har hans trots eller det jag hellre vill kalla - strävan att skapa sin egen individ - varit ganska fridfull. Min teori är att allt blir lugnare av att han kan meddela sig med sin omvärld. Glömmer vi ärtorna när det är dags för lunch, så kommer det med hög röst en beställning på sådana... Och att youtube går att nå i vår TV gör att beställningar av Alfons, går att fixa med några knapptryckningar.

Det är verkligen en helt ny dimension i tillvaron, detta att välkomna en ny människa till livet med alla dess utmaningar. Tack gode Gud för Någon!

när tankarna bär iväg

Min tillvaro går åt till att arbeta och att vila för att arbeta. Mina bloggmässiga dagdrömmar och funderingar pågår mest när jag sitter vid ratten, som den bilpendlare jag är. Tyvärr är det långt från ratten till bloggen.

Men jag har gjort bilresandet till mitt andrum, när jag tänker, lyssnar på gospel eller P1 och bara är. Önskar att jag fick ro att formulera mer här... men sådana önskningar får jag tydligen leva med...

Annars skulle jag kunna kåsera/blogga över frågor som konsten att köpa ny bil, vårinfluensa i 19 dagar, tvååringens verbala utveckling, behovet att att åka till en glänta i skogen eller lyckan i att vara omsluten av goa kollegor.

Ni får hålla tillgodo med Guds rika välsignelse!

RSS 2.0