femton år

En lång epok har just tagit slut. Helt obemärkt rann det liksom ut i sanden. 15 år av mitt liv har jag i olika former tjänat frikyrklighetens nationella arena. Diverse uppdrag som handlat om scouting, ekumenik, verksamhetsutveckling, storläger, stadgar och verksamhetsgranskning har nu avrundats.

Valet är givetvis mitt, visst finns det spännande arenor i den frikyrkliga världen där jag trivs och tror att jag har något att bidra med. Och visst finns det något extra skoj med att ägna sig åt den nationella nivån, det är den jag efter alla år kan och trivs på.

Men just nu är det skönt att vara fri. Som bilpendlande småbarnsmamma är de pigga timmarna på fritiden inte outsinliga och just riksengagemang blir extra logistiskt bökigt. Mest av allt är det totalen som tär, jag hör nämligen inte till dem som hävdar att det är föräldraskapet som är det avgörande. Det är totalen i lång pendling, krävande jobb, söt make och son, hushållssnurr och behov av utrymme att andas.

Så tack för alla år, älskade equmenia och all lycka till! Och kanske är det som Johan, som just avgick som ordförande, skrev i ett mail till mig när jag meddelade min avgång;
"...vad gäller formuleringen "lägger ner" tolkar jag det som "pausar"/"lägger på hyllan ett tag..."

Kommentarer
Postat av: Saltistjejen

Jag förstår dig verkligen! ibland kan man behöva göra lite mer utrymme i sitt liv. Så man inte bränner ut sig, även om det är saker man själv har uppskattat och tyckt varit otroligt givande och roligt. Men var sak har sin tid, och som du säger här så är det ju en paus. Kanske kommer du senare att känna att du har tiden och lusten för att ta upp sådana uppdrag igen.

Kram!!

2012-05-04 @ 03:26:30
URL: http://saltistjejen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0