utmattad

Jag är modig. Jag har betalt för att vara modig. Jag gillar att ta ansvar, att bidra med min kunskap och att på det viset påverka samhällsutvecklingen. Dvs jag gillar mitt jobb. Verkligen!
 
Men ibland blir det FÖR mycket. När min ambition att göra ett bra jobb skjuts i sank av hur någon annan ser på saken. Eller av gömda fakta, misstänksamma människor eller bara en stor dos okunskap. Först triggas jag att hjälpa, sedan kan det hända att jag landar i verkligheten och inser att framåt kom vi inte på mitt sätt.
 
En anledning till att inte komma framåt, handlar ofta om HUR vi kommunicerar. Vad vi "vet" om dem som sitter på andra sidan bordet, på andra sidan förändringsprocessen, som är mottagare av informationen eller vilken grupp det nu må handla om.
 
Många gånger handlar detta om att vi inte talar klarspråk, inte vågar ställa raka frågor utan gömmer oss bakom det ena eller andra. Och vi tror så mycket på våra förutfattade meningar eller fördomar att vi inte ens ställer de självklara frågorna.
 
Läste ett givande blogginlägg på detta tema och inser att de bönerna kan jag nog be i vardagen också. I frågor som handlar om helt andra saker, än det som Josefine skriver om i bloggen men som gäller min värld också... om än i överförd bemärkelse.
 
Själv ska jag samla mig igen. Blev rätt nedstämd efter en mindre framgångsrik händelse som utspelade sig idag. Dels ska jag samla mig i nuet. Och tacka Gud ännu en gång för att han omger mig med människor som trots allt tror på mig och som gav mig spontana kramar idag när humöret var lågt.

Dels ska jag påminna mig själv om att uppladdningen inför svåra utmaningar, där utmaningen i mitt fall ofta handlar om kommunikation i någon form, den får gärna omfatta en dos bön... även mitt liv på jobbet och min tro sällan har några andra beröringspunkter än just mig som individ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0