norrlänning ?!?!

Vi människor lever i olika normvärldar, där min norm för vad som är bra och dålig präglas av den person jag är och det liv jag lever. Jag har aldrig uppskattat långa bilfärder, känner mig instängd i plåtlådan utan möjlighet till att utnyttja restiden till något annat. Inte blev det bättre av att ta körkort heller, eller inte mycket bättre i alla fall. Visst slipper jag åksjuka i stor utsträckning, men näe... bilåkning är liksom inte min grej...
 
Men sakta men säkert inser jag att jag blivit bilist. Och det med vissa inslag av beteende som påminner om norrlänningar, de där stuket att de bara ska ta en sväng och fika hos nån... och denna någon bor 15 mil bort enkel väg. Jag börjar känna mig så, åker oväntat långa sträckor för att umgås eller uppleva. Den del av Sverige som är mitt arbetsfält är ganska vidsträckt till ytan och med kontakter lite överallt, så blir det gärna långa bilfärder.
 
En tur som fick inrymma en övernattning, var en tur till en väns skogliga paradis där ängen skulle slås. Några omgångar med lien och go samvaro med goa vänner. Och sommaren förlängdes lite ytterligare genom ett bad efter utfört arbete. Och sen lite mer bilkörning på det...
 
Och så kör jag nästan 14 mil om dagen till jobbet. Och sen känner jag mig snart som en norrlänning?!?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0