När året går mot slut


 
Årets sista arbetsdag är till ända. Ännu ett år i statens tjänst. 2014 går till min historia som en viktig pusselbit i byggandet av familjen. Minstingen börjar på dagis om nån vecka och livet går in i en ny fas.
 
Årets ljuvaste var en mycket social sommarsemester! Och en dos scouting av yppersta kvalité.  Sorgligast var människor som lämnade jordelivet tidigare än trott. 
 
Rörigast var sjukdomssnurr i våras med vår lilla bebis på akuten. Tacksam över att det inte var allvarligt och att vården, trots stort snurr, tog så väl om hand oss.
 
Mest nöjd är jag över att jag tog tag i mitt eget mående och kommer att passera årskiftet med betydligt mindre barlast än i somras. Äta rätt och i rätt mängder är modellen!
 
Mest tacksam är jag över att livet lett mig dit jag är idag. Inför 2015 ber jag att Gud ska ge oss god hälsa och god styrka att hantera stort och smått! 
 
 

Betydelsen av luft

Flera gånger under den gångna arbetsveckan har jag känt av bristen på luft. I ett sammanträdesrum när engagemanget är stort och eldigt. På konferensen där jag, bland allt annat, var moderator och jag använde all min kraft och talang för att samtalet skulle hålla en konstruktiv ton.
 
I samtalet när jag pratade om ett eget tillkortakommande som känns tungt att bära. I ett annat samtal där avsikten var att skapa ett gott samtal, men där vi som deltog inte lyckades överbrygga olikheterna riktigt så mycket som jag hade hoppats. Många utmaningar som alla har med kärnan i mitt jobb att göra!
 


Men mest brist på luft upplevde jag när budet om att himlen har fått en ny ängel nådde mig. 
 
En ängel som i jordelivet var en sprudlande människa, med omsorg om människor och med passion för sitt yrke. En människa som jag har saknat i min vardag i några år, men som jag ändå hoppades skulle titta förbi igen. Sätta sig på sin plats i fikahörnan, med en smörgås och en kopp kaffe och fnissa som om all tid ännu fanns. Världen blir en tristare plats utan sådana människor. Helt egoistiskt tänker jag att det var tur att jag skickade en liten uppmuntrande present till henne i somras. En blodröd, tovad brosch
 
En symbol både för hon som gått ur tiden och för kampen för alla människor rätt till schyssta livsvillkor!
 
I sann lördagsanda har jag idag samlat luft, dagsljus, motion och närhet med familjen! Jag som fortfarande andas...
 
 

Ny epok?

Blogga från datorn verkar ogörligt, så nu testar jag mobilen..få se om det ökar frekvensen..

Dagens tema är ordet Nöjd. Det är ett ord som känns omodernt. På något sätt känns det som att lyckosökandet och konsumtionshetsen leder till att vi inte är nöjda. För när var du helhjärtat nöjd med något senast?!?

Själv lyckas jag sällan känna mig helt och fullt nöjd, även om jag är nära.. Som under semestern i solen förra veckan.. Eller under otroligt vacker körsång på förstaadventsgudstjänsten i söndags..

Jag blir lite ledsen över att det är så svårt att känna mig nöjd. Tror att vi skulle må bra om vi lyckades, vi galna nutidsmänniskor.. 

Idag är jag i alla fall rimligt nöjd med min arbetsinsats för bättre dialog idag. Och nöjd över att jag tog trötthetsyrseln på allvar och drog hem i tid efter avslutat värv..


RSS 2.0